Del 2 i Psykopatens tankar om säsongen...

Efter ständiga påtryckningar från Mr Slapshot att komma till skott med även del 2 så är det väl dags att få ändan ur vagnen och få den skriven. Den kommer mestadels att handla om våra prestationer under säsongen men ska även försöka få med ett par roliga anekdoter från säsongen som varit.

Först ska jag dock passa på att be Monken om ursäkt för att jag i sista matchreffet skrev att vi inte saknade någon när Monkenovich i själva verket satt hemma i soffan med en livshotande förkylning samt en bättre påse löst framför sig och följde oglamourösa U:et i Champions League. Fick också en något upprörd Yvonnskan på luren när hennes Markus inte fanns omnämnd. Så här Monken har du din ursäkt och jag lovar att det aldrig ska upprepas igen.

Nämnde ju kort i förra inlägget att jag tycker att vi ska vara nöjda med vår säsong totalt sett. Jag trodde själv att vi skulle få kämpa hårt för att uppnå målsättningen med att nå topp nio vilket innebar fortsatt spel i nya division 1, och speciellt när vår egen Messi flyttade till Norge samt att hela seriens poängkung från fjolåret Bom-Bom förklarade att han skulle ta en timeout från innebandyn, bara ett par omgångar in i serien. Detta öppnade istället upp för våra egna juniorer att ta steget upp och försöka etablera sig i A-laget vilket också många tog chansen och gjorde. Totalt hade vi 10 spelare födda på 90-talet som spelade mer eller mindre helt ordinarie varav många inför säsongen inte gjort någon match i tvåan. Detta är ett riktigt bra betyg till ungdomsverksamheten och tittar man vad som finns nedåt så ser det väldigt bra ut i många årgångar där man tillhör toppen i Östergötland.   

Annars var väl den stora skillnaden mot förra säsongen att vi bytt tränare. Efter tre år, som ändå får betraktas som framgångsrika, tackade ”Karsken” för sig och in kom istället Mr Solfjädern Mattias Rydén. Skillnaden i träningsupplägg var också markant och vi ökade träningsdosen rejält samtidigt som vi för första gången i Mjölby IBK:s historia körde en riktig försäsongsträning.  Även om de ”bra ursäkterna” har en tendens att vara både fler och bättre under just denna del av säsongen så var detta ändå en bra grund vi la både fysiskt samt spelmässigt inför den riktiga säsongen. Tror dock inte på något sätt att vi är unika med en något lägre träningsfrekvens där utan att det ser ut så på många håll.

Vet inte om det var just för att vi var bättre tränade, om det var slumpen eller om det var nått annat som gjorde att vi lyckades vända så många matcher i slutet men detta blev ju något av vårt adelsmärke under säsongen. Vi satte oss i otaliga svåra situationer som vi för det allra mesta lyckades klara oss ur. Om inte annat så visar det iaf på rejäl mental styrka och ju fler gånger vi lyckades desto mer ökade känslan av att vi kunde lyckas igen och igen och igen. Roade mig med att ta fram lite statistik för säsongen som varit där jag delat upp matcherna i perioderna och sedan räknat fram antalet segrar, oavgjorda respektive förluster samt målskillnad. Det som sticker ut är just tredjeperioden där vi varit klart starkast och vunnit 16 av 22 tredjeperioder samtidigt som vi bara förlorat två. Även i sudden har vi varit starka och på fem försök lyckades vi sätta dit en segerboll fyra gånger. Här kommer således vår tabell uppdelad på perioderna.

                             V     O    F     Gj-In

1:a                       9     3    10   32-33

2:a                       10  5     7     42-38

3:e                       16  4     2     67-34

4:e                       4    1     0       4-0

Vissa säger att man kan bevisa allt med statistik medan andra kanske ser det som något totalt ointressant. Om man kan dra några slutsatser från detta vet jag inte och det låter jag vara upp till var och en att göra.

Några episoder som har etsat sig fast lite starkare på näthinnan än andra är förstås det historiska mötet i DM-kvartsfinalen mot Mjölby IBF där vi alltså fick möte vårt eget farmarlag. Det blev en tuff nöt att knäcka med en storspelande Eglund i IBF-kassen, men gick till slut vägen. Vill här också passa på att gratulera IBF till en fantastisk säsong som slutade med serieseger och avancemang till nya div 2.

En annan är matchen mot Solfjädern där vi kvällen före match stod utan målvakt till det prestigeladdade derbyt. In i truppen kom då veteranen Fredrik Stolt (vaktade målet mot IBF i DM sen) och så förstås David Geiser. Geiser som inte hade stått en riktig seriematch på tre år gick in i en välfylld Motala Sporthall (700 åskådare) och snodde huvudrollen helt. Som kronan på verket fick han även en assist och gick då också om Mr Slapshot i poängligan.

En tredje godbit är ju förstås de prestigeladdade internmatcherna mot team Youngsters på träningarna. Men ett osportsligare lag än team Youngsters får man förstås leta efter. Tror inte dem gav bort ett enda frislag på alla matcher tillsammans. Såklart hjälpte ju inte detta utan att team Oldies rutin ständigt skulle visa sig avgörande.

Tänkte därmed avsluta säsongen som varit med en liten lista.

Årets nolla: Kunde ju varit Mr Slapshots målproduktion men när han slutligen fick se ett höstlöv trilla in så får det istället bli Roger Arvidsson i Nykvarn som höll nollan mot oss i bortamatchen.

Årets Rogge: G:son aka Housemouse

Årets slagskott: Får nog bli Bom-Boms borta mot Tranås från mittlinjen där målvakten inte hann röra en fena för att försöka rädda. Tuff konkurens dock från ett flertal av mina egna mösare, eller vad säger du Mogge =)

Årets tackling: Åkte Herman på borta mot Tranås.

Årets i sista sekunden: Bom-Boms segermål 19.59 in i sista perioden mot just Tranås.

Årets jubelidiot: Westerviksupportern som satt och skrek massa okvädningsord till Andy som låg och vred sig i plågor och fick sin säsong spolierad.

Årets uppvisning: P. Thelin aka Puffs sologenombrott mot Fjädern hemma.

Årets GPS: Ingen av dem som sitter i bussarna iaf

Årets debut: Herman som i sitt andra byte i division 2 krutade in bollen i bortre krysset inför 700 stumma åskådare i Motala Sporthall.

Årets debut 2: David Geiser. Läs mer ovan.

Årets utskällning: Bjöd Rydén laget på borta mot Axberg när spelet i inledningen av tredje perioden lämnade en hel del i övrigt att önska. Det gav dock effekt och vi vände efter det matchen och vann sen också i sudden.

Årets sporthall: Definitivt inte Hultadalskolan i Åby

Årets tatuering: AIK:s klubbemblem som nu pryder Monkens vänstra underarm.

Årets lagpresentatör: ”Ja, laget då”-Wurre

Detta var lite om Mjölbys säsong 2009/2010. Nu blickar vi framåt mot nästa säsong och det ska bli intressant att se vad den kommer ha att erbjuda. Kommer återkomma mer i detta ämne lite senare.

Vid tangenterna, åter igen, allas eran ”psykopat” G #12